Sommaren spenderades på goda vänner land. Trivdes så bra att jag nästan gick in i budgivning om grannhuset. Då det innehöll ett uthus 
Då det ingick ett uthus där det växte vindruvor i taket. Tog det som ett tecken….
Med nya krafter välkomnade jag hösten även om jag inte hade en aning om vart den skulle ta mig. Första resan gick i september till Singapore och F1. Jag fick en förfrågan om jag kunde hålla en champagneprovning på Carlton och en på Nikoi, som är en öde ö i Indonesien. Svårt att tacka nej.
Det blev en galen resa där vi höll på att bli arresterade när vi skulle springa över banan dagen innan racet. Jag provade den riktiga Singapore Sling på Raffles-viktigt att be om färskpressad juice!
Jag såg racen från Mumm’s VIP terass på Fullington. Vi bodde perfekt på Pan Pacific och var på F1 fester på Carlton och hade bus på Ku-De-Ta innan det var dags att åka till Nikoi.
Nikoi blev mer än ett äventyr. Bara resan, som tog oss åtta timmar med en katamaran var amazing men tuff. Fyra stycken låg under däck och spydde. Jag startade från fören där det endast var nät. Jag fick veta att OM någon ramlar över bord så ska ingen försöka hoppa efter och rädda… Värmande ord när det började blåsa rejält. Jag visst att jag inte kunde ta mig tillbaka till akterdäck så det var bara att ligga still i båten…Jag drog upp linnet en bit och gjorde samma med min kjol-är man i sol så…
När jag stapplande äntligen kunde ta mig tillbaka till aktern konstaterade jag och alla andra att jag hade blivit bränd. Jag blev efter det kallad “dansken”.
Nikoi var underbar trots de 2 varaner som bodde där och matades med bacon. Glömmer aldrig en tidig morgon då jag jag själv längs stranden och hamnade öga mot öga med en av dem. I stundens hetta stelnande jag och tänkte; ta försiktigt upp mobilen ta ett kort och spring sedan så fort du kan. Så fick det bli.
Väl hemma var det dags för en ny tur nu till Champagne igen. Hatt & Söners stora projekt skulle inledas.
Så ett tjugotal entusiastiska svenskar, som köpt champagnelotter som de får styra från juice till dosage och lagring på flaska innan deras egna etikett kommer pryda produkten, åkte ner till Champagne. Steg ett var nu att skörda druvorna. En speciell resa då det är första gången detta har gjorts. Jag var där som rådgivare och dokumenterade med en fotograf det hela. Det blev några härliga dagar i september då Champagne visade sin bästa sida och endast T-shirt behövdes från tidig morgonstund.
Väl hemma var det nästan två veckor till nästa resa som skulle gå till den tryffelläskande regionen Piemonte. Förutom ett antal vinbesök där jag guidade runt följde underbara middagar där Stefano Catenacci tog vid. Tryffelmarknader och slakteri var också med i programmet.
Jag hade lovat mig själv att när jag kommer hem ska jag ha ätit så mycket tryffel att det skulle ta minst en vecka innan jag skulle bli sugen på tryffel igen. Sista kvällen kom och Balin och en greve vi träffat för att vara med vid bordet och så klart Stefano. Vi skulle välja på menyn och Stefano tipsade mig att ta pastan. Då vi ätit rätt så mycket mat under resan kände jag att jag skulle vilja äta något lättare, kanske kyckling. Då spände Stefano sina vackra ögon i mig och sa du väljer pastan annars kommer du att ångra dig. Sagt och gjort. När min varmrätt serverades kom en till servitör med den klassiska tryffelhyveln och en stor vit albatryffel och började hyvla. Han gav den sedan till mig och bad mig försöka. Jag hyvlade några skivor och lämnade sedan tillbaka tryffeln. Då vänder han på klumpen och sätter sedan igång att hyvla-HELA tryffeln. Jag såg Balins leende och förstod att det var deras verk. När sedan greven vill tala med mig svarade jag på knackig italienska; du får ursäkta mig men just nu pratar jag bara med en och den ligger här på tallriken.
När jag landade på svensk mark igen skulle jag vara hemma i nästan 3 veckor. Det kändes både konstigt men skönt. Jag skrev då nyårs krönikor, gjorde ett 8 sidigt champagnespecial för Connoisseur, höll några champagneprovningar och stod på scen på Mitt Kökmässan och talade om vin och mat i kombination. Jag hann även träffa några vinmakare på hemmaplan och Maria…
Sista resan för året gick till Sydafrika, äntligen. Jag vet inte hur många gånger jag varit påväg men det har alltid kommit något i vägen.
Jag blev förälskad i landet direkt. Det andas konstigt nog mycket värme och omtanke. De flesta vingårdarna har satt upp program där de ger tillbaka till arbetarna. De får bo på gårdarna med sina familjer. Vingårdarna står för transport till skolor och uppmuntrar studier och aktiviteter. Vissa har till och med byggt fotbollsplaner. Ändå känner man gamla vingslag på ett positivt sätt. Lite kolonialkänsla där jag kände mig lite som vinets Karen Blixten. Några möten som stack ut var bland annat när vi åkte till Jan Reyneke. Han gör allt biodynamiskt och är lite av en pijonär inom området.
Många kommer och lär av honom och han delar gärna med sig. En oerhört sympatisk man med humor. En man som man lätt faller för som människa. Han bor jätte vackert högst upp på ett berg i full grönska. När vi kom dit möttes vi av kor och höns som gick lite överallt. En kul episod var när vi skulle gå in i provningsrummet och möttes av ett stort antal höns som tagit över och använt golvet till att uträtta sina behov. Och det var inte bara en korv som låg där. Nej de verkar ha släppt ut en hel veckoranson. Jan ursäkta sig med en leende på läpparna. Vi körde provningen där trots allt men det gällde att ha koll på var man satte ner fötterna.
Jag flög hem dagen innan Nelson Mandela dog.
Väl hemma hade både december börjat och första advent passerat. Några tuffa skrivveckor, 40 sidor Sydafrika och champagne special, senare stod julen runt hörnet. Vart tog december vägen och vart tog snön vägen. Jag tycker att det är skönt med barmark, så mycket lättare att springa. Men när jag på julafton sitter och ska montera ihop sonens snowracer börjar jag tänka om. Kommer han överhuvud taget få åka, ja inte detta år i allafall. Nu så här timmarna före tolvslaget blickar jag tillbaka och konstaterar att det varit en ovanligt lugn och skön jul, härlig vila med mycket film och god mat. Min bästa julklapp kom på annandagen. Men den håller jag lite på och öppnar ordentligt nästa år.
Året har varit givande och mycket lärorikt. Jag har lärt mig, hoppas jag, att inte låna ut pengar, att alla jobb ska bekräftas skriftligt och att inte döma får fort. Jag ser så framemot 2014 som kommer bli ett fantastiskt år på alla sätt och vis. Glöm inte att affirmera och var inte rädd att önska något stort men var samtidigt beredd på att det kan slå in….
Ha en härlig nyårsafton alla underbara människor där ute, krama och var rädd om varandra.
Ring ut det gamla och ring in och välkomna det nya!
